Propositionen kom till efter flera års utredande och diskussioner om hur statens och näringslivets exportansträngningar skulle kunna förstärka varandra. I propositionen (1972:31) konstaterar dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt att den svenska exporten vuxit dubbelt så snabbt som industriproduktionen sedan andra världskriget. Drygt 1/5 av det sammanlagda svenska produktionsresultatet exporteras, och av industriproduktionen närmare hälften. Men genom utvecklingen på produktionsområdet, som utmärks av en ökad specialisering, har kravet på större avsättningsmarknader blivit större. "Vår hemmamarknad ger ett otillräckligt utrymme". Av dessa skäl krävs det framtida ansträngningar för att öka exporten.

Rötter i 1800-talet

Rötterna till Exportrådet sträcker sig långt tillbaka i tiden – till Sveriges Allmänna Exportförening som bildades 1887. Exportföreningen var en intresseorganisation och servicefunktion för exporterande företag. Den hade när Exportrådet bildades en omfattande verksamhet med 130 anställda och 1 130 medlemmar.

Staten och föreningen hade börjat närmat sig varandra redan innan Exportrådets tillkomst. Staten hade genom Småindustrins exportbyrå, som bildades på 1940-talet, samverkat med föreningen bland annat genom det som kallades Småindustrins exportråd. Dessa två organisationer gick 1969 samman och bildade Exportrådet för den mindre industrin.

Samma år utses åtta sakkunniga att utreda om en liknande modell skulle kunna användas för att samordna statens och Sveriges Allmänna Exportförenings arbete för exportfrämjandet i stort. Bland de sakkunniga finns Kurt-Allan Belfrage, ordförande i Sveriges Allmänna Exportförening, som också blir Exportrådets första ordförande. Exportföreningens vd, Stig Ramel, spelar också en viktig roll i Exportrådets tillkomst.

När Exportfrämjandeutredningen presenteras 1971 konstaterar de sakkunniga att exportfrämjandet är splittrat på flera organ och att en samordning är önskvärd. Regeringens förslag till riksdagen innebär att både Sveriges Allmänna Exportförening och det tidigare Exportrådet för den mindre industrin ska ingå i Exportrådet. Exportrådet ska också få ansvaret för de svenska handelssekreterarna och svenska handelskamrarna utomlands. Dessutom ska rådet ta över uppgifter som tidigare legat på Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet.

De första stegen

Rådet får en testperiod på fyra år fram till 1976. Men redan 1975 beslutar rådets huvudmän att permanenta det. Inför starten för det nya Exportrådet anlitas en oberoende konsultfirma för att föreslå en organisationsmodell. Ansvarig konsult är Gustaf Douglas, i dag känd finansman och storägare i Securitas och Assa Abloy.

Gustaf Douglas deltar också vid det konstituerande sammanträdet med Exportrådet fredagen den 9 juni 1972. Regeringen representeras av Bengt Dennis, då statssekreterare i handelsdepartementet, senare Riksbankschef. Bengt Dennis hade tidigare också förhandlat med Stig Ramel om detaljerna för Exportrådet. På sammanträdet utses Göran Engblom, vice vd i Sveriges Allmänna Exportförening, till Exportrådets första vd.

En första uppgift var att utarbeta formerna för hur arbetet inom den nya alliansen skulle bedrivas. Enligt ett beslut fattat vid det konstituerande sammanträdet ska en arbetsgrupp med representanter för utrikesdepartementet, handelsdepartementet och Exportrådet "söka lösa samordningsproblem av såväl omedelbar som långsiktig natur".

Exportrådet hade inlett sitt arbete.